Idag handlar inte min blogg om ost, vin, porslin eller Öland. För idag är det Internationella Kvinnodagen igen då allt ska upp på bordet! Jag är lite skeptisk emot att vi bara ska prata om ojämlikhet just den 8:e mars... Det borde vara en ständig kommunikation om detta fenomen alla dagar om året. I mitten på 1800-talet infördes i Sverige lika arvsrätt för kvinnor och män och 1874 fick kvinnor själva bestämma över sin inkomst. Först 1921 fick kvinnor i Sverige allmän rösträtt. Då var min mor sex år gammal. Tänk, det är inte så länge sedan kvinnor inte skulle tala, lyssna eller se!
 |
Illustration: Karin Wilkensson, www.jela-design.se
|
I början på 80-talet gjorde jag ett reportage i
tidningen Östran om en väninna som kom från Johannesburg, Sydafrika. Hon berättade för mig om vilka förhållanden de svarta levde under apartheid tiden 1948-1994. I centrala Johannesburg bodde bara vita. De svarta, färgade och asiaterna kunde arbeta i staden, men bodde i förorterna. De fick inte åka samma bussar, fick inte gå på samma restauranger, fick inte sitta på samma parkbänkar, inte arbeta på samma arbetsplatser o.s.v. Först 1994 infördes allmän rösträtt i Sydafrika.
Vad vill jag säga med det här, Jo, det är på olika sätt i världen vi har upplevt ojämlikhet. Några vänner till mig idag som kommer från andra delar av världen säger -Är ni verkligen så jämställda i Sverige som det sägs? Ofta är det mamman som lämnar barnen på förskolan och då tar hon den sämsta bilen eller cyklar med barnen medan mannen tar den nya fina bilen till jobbet. Överallt runt omkring oss ser vi ojämställda löner mellan män och kvinnor. Visst får männen bättre löner, även om dem har lägre utbildning som sina kvinnliga kollegor. Det har jag många exempel på! Så visst finns det mycket att kämpa för, både i det stora som i det lilla.
En fyraåring i min bekantskapskrets sa till mig -Min mamma är sur på min pappa för hon tycker att hon får göra allt hushållsarbete. Så visst finns det hopp! Fyraåringen både talade, lyssnade och såg!
